idrottsmän och föräldraledighet

Har just sett ett inslag på Sporten om hur svårt det är för idrottsmän att vara föräldralediga.

En ishockeyspelare var intervjuad i studion och han var tydligen one of a kind. Han hade "vågat" eftersom han var väl etablerad i sin klubb och kände inte någon rädsla för att tappa sin plats i laget. Sedan intervjuade de en fotbollspelare som inte trodde att han skulle bli sedd med blida ögon av klubbledningen ifall han skulle ta ut föräldraledighet. Han var rädd att han inte skulle ha något jobb kvar när han kom tillbaka igen

Sedan intervjuade de expertkommentatorn Wernersson som trodde att det fanns tre skäl till varför idrottmän inte tar ut pappaledighet :
1) att det är en ekonomisk fråga
2) att många endast har kontrakt på ett eller två år, att de är visstidsanställda, och därför (trots att det lagligt är möjligt) inte "kan" ta föräldraledighet
3) att fotbollspelare och hockeyspelare "bara" tränar halva dagarna så de är ändå hemma ganska mycket...
(jag hoppas att jag kommer ihåg ungefär rätt vad han sa jag har inte något ljud på datorn så jag kan inte kolla)

Jag har ganska många tankar och funderingar kring detta ämne men den viktigaste frågan är hur det kommer sig att en klubb kan hantera ett bortfall ur laget som beror på att någon blir skadad, men att de inte kan hantera en lika lång ledighet som är både planerad och har lagligt stöd?!? Om någon krossar foten i början på en säsong och är borta ett halvår så går livet för laget vidare, en ersättare sätts in och den skadade spelaren riskerar inte att komma tillbaka till "inget jobb"... eller? En idrottsutövare som vill vara pappaledig kan ju planera in föräldraledigheten till lågsäsong och dessutom kanske t o m fortsätta träna lite så att han behåller sin fysik (till skillnad från den skadade exempelmannen som får börja från scratch med rehabilitering och fys-träning).

Vad tycker ni?