Eftersom lillasyster i vårt hushåll är alldeles för lättväckt för att kunna sova i hallen har hon fått flytta in i Folkes rum, hon har tagit över hans spjälsäng där inne och han - är det meningen - ska sova i sin fina juniorsäng. Men...
...eftersom storebror i vår familj, som ju fortfarande är ganska liten, helst somnar i vår säng så har Folkes rum nästan blivit mer Esters rum och vårt rum mer Folkes. I alla fall när det gäller var man sover.
Inte varje natt går det att lyfta in en sovande Folke till juniorsängen för han vaknar lätt till och säger halvsovande med spår av panik i rösten att han vill sova här (dvs i vår säng) och då har vi lille storebror hos oss hela natten. De nätter han inte vaknar och vi lyfter in honom kommer han knatande tillbaka framemot morgonkvisten.
Man vänjer sig, men vår säng är inte så bred och det är inte jättemycket plats kvar på våra kanter när en liten 2½-åring brer ut sig i mitten, med gängliga armar och ben och sedan snarkar som en hel karl. Jag undrar hur det blir sen när lillasyster börjar knata omkring hon också...
Det mysiga med det hela är dock att Folke, när han somnar i vår säng, vill gosa med mitt nattlinne eller pyjamas. När jag sedan går och lägger mig får jag lirka den ur hans grepp och har en varm pyjamas att sätta på mig.
Sammanfattningsvis är det såklart mest mysigt och gosigt med en liten son i sängen...
...och jag antar att jag måste njuta av det så länge det varar. Snart är han en finnig tonåring som man inte får pussa och krama på alls...