Omodernt eller modernt?

I går eftermiddag hämtade jag Folke och Ester tidigt för att vi skulle baka pepparkakor med mormor. Barnen ville ju helst baka ett pepparkakshus, men varken jag eller mamma kände att vi orkade med det. Istället gjorde vi en massa olika pepparkakor som vi sedan dekorerade med kristyr och chokladlinser i olika färger.

På kvällen åkte jag in till stan och träffade några fd och nuvarande kollegor på Queen's Head på Drottninggatan. Det var trevligt men det tog på krafterna och triggade igång stressen i kroppen. Jag fick tillbaka trycket över bröstet och det har suttit i lite till och från idag också.

Shit!

Idag har också varit en dag full av olika aktiviteter. Efter lämningen i morse åkte jag och hämtade upp Emma som följde med mig till Kista för att lämna in bilen på service. Sedan promenerade vi hem därifrån och fikade lite tillsammans här hemma innan det var dags för mig att åka till doktorn. Det stundande läkarbesöket har säkert också bidragit till mina oroskänslor eftersom jag ju inte kunde vara säker på att hon skulle fortsätta sjukskriva mig. Rent intellektuellt förstod jag att jag inte skulle tvingas tillbaka till jobbet på måndag  - en vecka innan jullovet - men kroppen var inte lika säker... Nu blev jag fortsatt sjukskriven över jul och nyår och ska tillbaka på 50% när skolan börjar igen den 7 januari.

Så... nu ska jag vänja mig vid den tanken och försöka få reda på vad 50% kan tänkas vara... vi har ju detta läsår lämnat det "omoderna" avgränsade och tydliga sättet att definiera våra tjänster baserat på timmar och istället övergått till någon slags odefinierbar schablon vad en 100% tjänst innebär - som dessutom påstås vara mer "rättvis"... (Not!) Detta nya sätt att se på arbetsbördan är jag övertygad om att det spelar en betydande roll i min (och många andras) stressituation, men det andra var ju "omodernt"...

När jag försökte förklara det gamla "omoderna" systemet i relation till det nya för psykologen häromdagen så var hennes enda kommentar att erfarenheten visar att ju tydligare ramar och väl avgränsade arbetsuppgifter man har desto lättare är det att hålla oro, ångest och stressorer i schack. Vårt nya "moderna" system går alltså (som jag och mina kollegor inte bara befarade utan visste av erfarenhet) stick i stäv med beprövad erfarenhet och common sense vad det gäller minskad stress på arbetsplatsen - skolan; som dessutom är i hetluften i media vareviga dag angående inte bara elevernas resultat utan även lärarnas arbetssituation.

Suck!

Nu ska jag, återigen, hämta barnen tidigt och åka med dem tillsammans med Petra, Simon och Isak till IKEA för fika och lek i bollhavet. Lite lyx i vardagen och förhoppningsvis en chans till stimulans för mig.

Städa och sånt skjuter jag på framtiden!

Lugnet efter stormen

I går kväll blåste det ordentligt utanför fönstren när barnen skulle sova. Det ven och yrde och skramlade och slog. Folke tyckte att det var lite obehagligt och hade lite svårt att komma till ro med alla okända och ovanliga ljud utanför.

I dag däremot var det lugnare än lugnt. Jag gick en promenad utefter Edsvikens strand på förmiddagen tillsammans med Katta och lille Noah (som sov hela tiden) och det var underbart vackert nere vid sjön. Som tur var hade jag med mig kameran.

 

 

 

 

Liten trött Noah

Efter promenaden bjöd Katta på lunch och sedan åkte jag till Täby för att hämta upp Liisa. Vi var sedan länge anmälda till en fortbildning om hur man flippar sitt klassrum.

Det har ingenting att göra med att man flippar ur eller blir galen utan att man vänder på klassrummet; från engelskans to flip att vända, slänga, kasta, volta, göra kullerbytta, bläddra... I stället för att man som lärare står och berättar/föreläser för eleverna i klassrummet och sedan ger eleverna i uppgift att öva på det man gått igenom hemma, så får eleverna hemma titta på en filmad genomgång och sedan använder man lektionstiden till att befästa och öva på det genomgången behandlat.

Eftermiddagen innehöll både en föreläsnings och en workshop där vi kursdeltagare fick öva på att spela in oss själva på olika sätt. Ett sätt att flippa en lektion är att spela in sig själv framför en whiteboard medan men går igenom ett moment. Man kan även filma medan man går igenom momentet på papper (om man vill slippa vara med själv) om man har en Ipad finns det olika program där man kan spela in både det man skriver och det man säger samtidigt. Ett tredje sätt är att spela in ljud (dvs sin genomgång) till en Power Point-presentation. Min största behållning var att jag fick tips på lite olika program man kan använda och hur man kan använda dem.

Att flippa klassrummet skulle passa mig bra dels vid grammatikgenomgångar i spanskan, men även textgenomgångar, och vid introduktion av olika moment i engelskan. Jag tror att Liisa och jag kände oss lite inspirerade båda två när vi åkte tillbaka hem från stan.

För mig var det även lite "arbetsträning" och definitivt en chans till stimulans - som dessutom var kopplat till mitt arbete.

Katta och Noah

Liisa på kurs

Påfyllning!

Efter middagen idag så åkte jag hem till en kollega som hade en liten "bjudning" det var väldigt trevligt och en chans till stimulans för mig. Vi var inte så många vilket jag tycker var bra då kunde alla delta i samma samtal. När man är fler än fem-sex stycken brukar det blir flera parallella samtal. Givetvis cirkulerade de flesta samtalen kring vår arbetsplats och människorna där, men vi avhandlade också tonårsbarn, blommor och bin, husdjur, kläder och annat.

Morgondagen tänker jag ägna åt att adventspimpa huset!

Grädde på moset...

Idag på förmiddagen åkte jag och Ester till mitt jobb för att titta på samlingen i teatern. Det var nämligen Sara Sangfelt som var med i Idol2013 som uppträdde på skolan.

Ester tyckte att det var jättespännande och hade ritat en fin teckning till Sara som hon fick efter uppträdandet. Ester och jag gick upp på scenen och lämnade Esters kuvert. Även Sarah Mathisen kom och sjöng en låt - så det blev två idol-Saror i en smäll för oss.

Efter samlingen gick vi över till Täby Centrum och åt lunch på Burger King och kollade sedan in Hamley's - den nya leksaksaffären. Ester fick många idéer till sin önskelista...

Ester och Sara

Sarah & Sara och Ester

Även om det inte blev någon promenad idag så har jag i alla fall varit utanför hemmet en bra stund och sett lite dagsljus. Jag satt med Ester och större delen av skolan i en mörk och nedsläckt aula i 45 minuter och bjöds på en musikupplevelse på hög nivå som fyllde på både min själ och mitt sinne. 

Sara sjunger fantastiskt och bandet spelade oerhört tight tillsammans med henne. En härlig fredagsförmiddagsupplevelse för mig och Ester. Som grädde på moset fick jag också lite tid att umgås med min härliga unge. Det har mest blivit gnat och tjat den senaste tiden så det var skönt att fylla på pluskontot även på den fronten.

Icke-inlägg

Jag har lust att skriva ett inlägg om min arbetsplats men gör inte det...

Stimulans...

När jag gick från psykologen idag så ringde en kollega och berättade att hon också är sjukskriven 100%, fram till jul. Hon har också gått och dragit på det i flera veckor, egentligen ända sedan skolstarten, men kämpat på och tagit sitt ansvar - med sig själv i potten.

Jag ska strax gå ut och gå i blåsten, det viner utanför fönstren och de torra löven far runt, runt i dans ute på altanen, men innan dess ska jag skriva några reflektioner från dagens möte.

När man utsätts för en massa stress, stressorer av olika slag, så leder det ju till energiförlust. Man tappar ork vilket leder till att man försöker spara på den lilla energi man har genom att göra mindre. Till exempel kanske man träffar vänner mer sällan, tränar mer sällan, läser mer sällan, går på bio mer sällan och skrattar mindre ofta. Istället börjar man göra annat mer ofta: man blir sittande håglös och kan inte ta sig för med saker eller lägger sig i soffan och kommer inte därifrån vilket leder till att man klandrar sig själv för just detta. Eller så börjar man ägna sig åt självömkan, man tycker synd om sig själv och blir ett offer för situationen. Man bryr sig mindre om vad man äter och äter skräpmat eller tröstäter och man tackar nej till att träffa vänner eller gå på bio eller ta en fika - för man orkar inte.

Denna negativa spiral leder till ännu mer energiförlust och depression och för att bryta ett sådant här beteende måste man gå emot kroppens signaler om att man inte orkar för att sakta kunna bygga på energireserverna igen.  Att håglöst självömka sig i form funkar inte, istället måste man uppbåda lite krafter för att ge sig själv en chans till stimulans. Man måste orka träffa den där vännen, läsa den där boken, se den där filmen, hitta tillfällen att njuta av och skratta åt. Varje litet pytte-tillfälle som kroppen får positiv stimulans bygger sakta på orken och fyller på med lite energi i taget.

Jag försöker göra något varje dag förutom den obligatoriska promenaden.

• I måndags - som ju var en skitdag - så blev det inte så mycket, men istället för att bara deppa ihop la jag mig ju och läste i alla fall... och började blogga igen.
• I tisdags var jag med Folke och Ester på TaeKwonDo-träningen på eftermiddagen och satt med inne i salen och tittade på och fotade lite.
• I onsdags, dvs igår, var det Drop-In-fika på skolan (och så betade jag av en punkt på min ToDo-lista också, att handla mat).
• I dag räknar jag mitt möte hos psykologen som dagens aktivitet och nu ska jag gå ut en sväng.

Kanske behöver jag synliggöra detta för mig genom att reflektera kring det här i bloggen...

Läxa till nästa gång jag går till psykologen är att kartlägga vad det är jag gör mindre av/mer sällan nu än för ett par år sedan så att jag kan börja fylla på mina energireserver.

jag måste "få till" de röda pilarna och fylla på istället för att laka ur energiförråden

Åååhhh...

Trots att det var en bra dag igår så blev det nog lite för mycket aktiviteter. Jag var helt slut på kvällen när Tindra gått hem. Jag la mig tidigt och vi sov alla länge i morse, nästan så länge att Folke kom för sent till skolan...

Det är svårt att vara sjukskriven och kunna varva ner och vila och fylla på reserverna när man vet att man ska tillbaka till samma verksamhet - där allting kommer att se likadant ut - trots att jag varit borta och en vikarie varit där i mitt ställe. Jag är ju fortfarande den person som är ansvarig för mina grupper och eleverna i dem. Jag är ju fortfarande den person som är ansvarig för att mina elever har lärt sig så mycket som möjligt när kurserna är slut och jag ska sätta betyg på dem då. Men... om de inte har lärt sig något eller inte kommit vidare under tiden de haft vikarie. Hur ska jag förhålla mig till det?

Nu ska jag åka och träffa psykologen på företagshälsovården och förhoppningsvis få lite reda i mina tankar...

Återseende...

Efter lång, lång bloggfrånvaro så ska jag återuppliva min blogg. Äntligen! Sommaren kom och gick och sedan började läsåret med full fart... och nu drygt halvvägs in på terminen är jag sjukskriven några veckor för akut stressreaktion.

När jag kände att jag inte kunde komma ner i varv fick jag snabb hjälp från jobbet och fick komma till Företagshälsovården och träffade sedan läkaren på min vårdcentral. Hon föreslog 100% sjukskrivning redan förr-förra veckan men jag tyckte att 50% nog skulle bli bra. Vad jag inte förstod då var att jag tänkte mer på mina elever och min arbetsplats än mig själv när jag tyckte att 50% var OK.

Men, det är svårt att få till det... man måste ju hitta en vikarie och det måste ju funka sedan när jag kommer tillbaka också. Om eleverna tar chansen och "lökar" medan de har vikarie och inte har kommit någon vart när jag kommer tillbaka så blir det ju bara ny stress. Då måste vi ju ta igen de veckorna efteråt.

Nästan en hel vecka gick innan jag fick ordning på vilka kurser jag skulle släppa och inte förrän jag hade stött och blött syftet med min "ledighet" med psykologen på företagshälsovården klickade det för mig. Sjukskrivningen är ju till för att jag ska få tid att återhämta mig och komma ner i varv för att orka kunna komma tillbaka. Då kan jag ju inte släppa de grupper som passar skolan bäst utan måste ju släppa de som ger mig "bäst effekt" av sjukskrivningen.

Trots denna insikt och t o m några justeringar i mitt (och därmed även klassens och några kollegors) schema för att mina dagar som 50% sjukskriven skulle vara välbalanserade så kändes det inte bra. Det blev varken hackat eller malet. Eftersom jag fortfarande var kvar på jobbet och såg ut som vanligt och såg ut att fungera bra så fastnade jag i att jag fortfarande hade ansvar över mina klasser. En dag förra veckan jobbade jag faktiskt bara 50% och hade vikarie på onsdag f.m. Vikarien skulle vakta två klasser som skrev prov. Det ledde till att jag satt kvar till kl.18 dagen innan och gjorde provet, kopierade upp provet, såg till att ljudfilerna låg på gästkontot på datorn i klassrummet och skrev en instruktion till vikarien... Sen var jag helt slut. Jag var hemma halva dagen efter så det var ju bra... men jag hade nog varit mer utvilad om jag själv hade vaktat mitt prov.

I torsdags eftermiddag pratade jag med min läkare som sjukskrev mig 100% från måndag. Phu! Det känns inte bra, men det känns rätt. Det kan ju aldrig kännas bra att bli sjukskriven ...man vill ju fungera liksom!

Nu är det söndag eftermiddag och vi har haft en fartfylld helg med farmor och faster Stina på besök. I går städade jag nästan hela huset på f.m. medan Mårten var iväg och spelade innebandymatch. På eftermiddagen var det Folkes tur. Det var innebandycup i Silverdalshallen och vi åkte dit allihop och tittade och hejade. I dag är vi nyss hemkomna från Sollentuna Sim- och Sporthall där Ester haft Funky Kidz-avslutning inför en fullsatt läktare i sporthallen.

Phu! Trots att jag inte gjort mer än följt med och tittat på så känner jag att krafterna är på upphällningen. Återhämtning och påfyllning av energireserverna är vad som ska - och måste - prioriteras de närmaste veckorna. Men hur det ska ske återstår att se. Jag är ordinerad promenader under dagtid (för att exponera mig för dagsljus) men sedan gäller det väl att mest ägna mig sånt jag tycker om...

Att blogga är en sån sak... så jag återkommer säkert ganska snart. Att jag inte har bloggat sedan i juli borde  jag kanske ha kunnat identifiera som ett tecken att jag haft för mycket att göra på jobbet... (note to self).

Folke på avbytarbänken

Folke in action

Innebandy-Folke

Esters Funky Kidz-grupp

 

Emma till vänster och Ester till höger

Emma och Ester hälsar på Funky

London

I torsdags åkte jag och mina kollegor till London för att fortbilda oss på olika sätt där.

Vi flöt till Gatwick och tog sedan tåget till London Bridge. Där letade vi ett tag efter buss 48...

 

Efter lite promenerande hit och dit fann vi bussen som tog oss till vårt hotell i Shoreditch

Hungriga som vargar gick några av oss till första bästa hål i väggen och åt en kebab

Sedan utvärderade vi resdagen samt planerade för fredagen i hotellets lobby.

 På fredagen promenerade vi till vår närmaste underground för att besöka Tate Modern.

Det var soligt och lagom varmt

På väg mot Millennial Bridge (St. Paul's Cathedral skymtar i övre högra hörnet)

Christer och Mona turistar...

Millennial Bridge i förgrunden och Tate Modern i bakgrunden

Jag fotade några av mina favoriter samt några av de alla elever som hade skolprojekt att rita av någon tavla.

 

 

 Efter museibesöket sökte vi oss bort från de värsta turistställena i jakt på en trevlig pub att äta lunch på.

 

 

 

Trots att jag är en god människa så drack jag inte öl till lunchen, istället provade jag en maskrosrots- och tistelrotsdryck som tydligen är typisk för Storbrittannien. Det smakade lite som Root Beer, men utan tandkrämssmaken. Helt OK.

Bunch of Grapes hette puben

Efter lunchen åkte vi till Victoria and Albert Museum, främst för att gå på David Bowie-utställningen. Vi hann dock med lite annat också.

 

 

 

 

 

...pastellbyxor...

Karin som planerar bröllop nästa sommar suktade lite över brudklänningarna

Middag blev det på en trevlig italiensk restaurang med god mat och trevlig personal - bäst var dock (givetvis) middagssällskapet!

...såhäääär stor...

 

 

Vi fortsatte att vara kulturella på en pub med mycket speciell inredning innan vi med ömmande ben och sinnena fulla av intryck begav oss tillbaka till hotellet.

Christer, Mona, Marianne & Liisa

massor av speglar och krusiduller - överallt!

 

Lördagen inledde vi med biljettjakt. Det var värt ett försök att försöka få tag på biljetter till någon musikal eller teaterpjäs. Efter lite dividerande beslöt vi oss dock för att gå på bio istället.

Jag hade även utan framgång försökt hitta mitt (rosa) pass på hotellrummet på morgonen. Mina kollegor oroade sig så mycket för mig och mitt försvunna pass att jag kände mig lugn som en filbunke. Flera av dem hjälpte mig att leta efter det, t.ex. i min ryggsäck... (jag hittade det morgonen därpå i en av fickorna på min resväska - en fick där jag naturligtvis redan letat flera gånger!)

Christer letar efter mitt pass...

 

 

  

Henrik hade planerat in ett besök på ett litet märkligt museum Sir John Soane's Museum och konsulterar här Lonely Planet för att hitta dit.

 

 

 

Liisa

Monika, Mona, Katarina och Karin

Vilket åk ska vi ta?

... det blev tunnelbanan!

På flera platser i tunnelbanan såg vi reklam för Doktor Glas med Krister Henriksson. Han framför den på svenska, med engelska undertexter (som det kan vara när man går på opera). En succé tydligen.

 St Paul's Cathedral

 

Millennium Bridge - igen!

 

 

 

Middag åt vi i China Town.

pinnövning

 

Hare Krishna

Meddelandet i min Fortune Cookie

London by Night. Efter middagen gick vi på bio och när vi var klara så hade det blivit kväll på Leicester Square.

 

 

 

 

RE Shoredich Hotell, Hackney Road, Shoredich

På söndagen startade vi tidigt för att hinna med att gå en guidad tur på The Globe. Trots våra missöden med buss 48 när vi kom till London så testade vi bussen till förmån för tunnelbanan.

 

The Globe

 

 

 

 

 

Efter rundvandringen på The Globe delade vi upp oss. Några stannade och såg på Tempest (ståplats) medan några åkte till The Tower. Middag blev det i Camden på en mexikansk restaurang. På vägen dit "missade" alla utom jag tunnelbanan, så de kom efter med nästa tåg...

 

 

Alla studerade menyn noggrant... de flesta av oss åt tacos.

 

 

 

 

...fast Henrik beställde en het gryta i en gryta... med massa koriander.

Även i måndags delade vi upp oss, jag och några till åkte till Harry Potter Studios medan de andra besökte the British Library. Även Harry Potter såg vi i tunnelbanan.

Karin vad taggad...

Closet under the stairs

Ingången till Hogwards

 

 

 

 

 

Gryffindor Common Room

 

 

 

 

 

Ministry of Magic

 

 

 

 

 

 

 

The Potter Cottage

Wizard Equipment

Quidditch Supplies

Dobby

Vi blev hämtade och lämnade vid Baker Street Station

På kvällen träffade jag min vän Tristan. Vi mötties vid Angel och sedan gick vi hem till honom och åt middag tillsammans med hans mamma som var på besök från Australien. Det var mycket trevligt. Det var många år sedan vi sågs senast och hade därför mycket att prata om.

Tristan

I söndags förmiddag var det dags att åka hem. Vi tog bussen till London Bridge och därifrån tåget till Gatwick för att ta flyget hem. Det har varit en fantastisk resa!