måndag 15 mars 2010

drygt två veckor

Nu har jag varit hemma i drygt två veckor och jag börjar må bättre. "Suckigheten" i bröstet är mildare och kommer mer sällan (men alltid när jag tänker på att jag så småningom ska tillbaka till jobbet, tyvärr). Jag har kollat min mejl lite grann och svarat på några. Det har inte varit stressande, däremot känns det ju otillfredsställande att inte kunna vara på plats och lösa de problem som uppstår utan behöva lämna över dem på någon annan. Jag har inte hört eller frågat något om mina klasser eller hur det går med vikarien - det kan jag känna mig stressad över däremot. Eftersom jag inte vet vad jag kommer komma tillbaka till - ordning och reda eller kaos...

Jag kan bli stressad av att dagarna bara går och känner att jag inte hinner med även om jag egentligen inte har nåt särskilt som jag måste hinna med. Fastän det är flera timmar kvar tills jag måste ge mig ut för att hämta barnen på dagis så känns tiden för kort för att göra något. Jag har fortfarande svårt att ta mig för med saker, men det har nog blivit lite bättre. Förra veckan kontaktade jag några mäklare som ska värdera Villa Solkatten. Jag försökte också - utan framgång - få tag på en kvalitetsansvarig till nybygget. Det ligger högst upp på dagens lista att fortsätta det sökandet. Ett annat mål jag har är att varje dag lägga mig och lyssna på min avslappningsskiva. Det blev inte så mycket sånt förra veckan när barnen var hemma och sjuka. Nu är de krya dock och tillbaka på dagis.

Förra torsdagen träffade jag Dr Ulla som sjukskrev mig på heltid fram till söndag den här veckan. Vi ska ses igen på torsdag för att se hur vi ska gå vidare och hur Sertralinet har verkat. Det är svårt att veta om det är vilan hemma, att våren verkar vara på väg och att solen skiner eller pillrena som påverkat mest hur jag mår. Antagligen är det en kombination av allt.

Företagshälsans psykolog Anders har jag hunnit träffa två gånger och det är fantastiskt vad trevligt ett lugnt samtal lett av en expert är. Det kräver visserligen en hel del av mig. Jag måste både rannsaka och utmana mig själv och blir utmanad och ifrågasatt av honom. Intressant är det!

1 kommentar:

Unna dig alltid sa...

Tack för att du delar med dig. Jag känner så igen mig...vet precis hur det kändes.

KRAM

Kanske vill du läsa något av dessa inlägg också?

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...