Återseende...

Efter lång, lång bloggfrånvaro så ska jag återuppliva min blogg. Äntligen! Sommaren kom och gick och sedan började läsåret med full fart... och nu drygt halvvägs in på terminen är jag sjukskriven några veckor för akut stressreaktion.

När jag kände att jag inte kunde komma ner i varv fick jag snabb hjälp från jobbet och fick komma till Företagshälsovården och träffade sedan läkaren på min vårdcentral. Hon föreslog 100% sjukskrivning redan förr-förra veckan men jag tyckte att 50% nog skulle bli bra. Vad jag inte förstod då var att jag tänkte mer på mina elever och min arbetsplats än mig själv när jag tyckte att 50% var OK.

Men, det är svårt att få till det... man måste ju hitta en vikarie och det måste ju funka sedan när jag kommer tillbaka också. Om eleverna tar chansen och "lökar" medan de har vikarie och inte har kommit någon vart när jag kommer tillbaka så blir det ju bara ny stress. Då måste vi ju ta igen de veckorna efteråt.

Nästan en hel vecka gick innan jag fick ordning på vilka kurser jag skulle släppa och inte förrän jag hade stött och blött syftet med min "ledighet" med psykologen på företagshälsovården klickade det för mig. Sjukskrivningen är ju till för att jag ska få tid att återhämta mig och komma ner i varv för att orka kunna komma tillbaka. Då kan jag ju inte släppa de grupper som passar skolan bäst utan måste ju släppa de som ger mig "bäst effekt" av sjukskrivningen.

Trots denna insikt och t o m några justeringar i mitt (och därmed även klassens och några kollegors) schema för att mina dagar som 50% sjukskriven skulle vara välbalanserade så kändes det inte bra. Det blev varken hackat eller malet. Eftersom jag fortfarande var kvar på jobbet och såg ut som vanligt och såg ut att fungera bra så fastnade jag i att jag fortfarande hade ansvar över mina klasser. En dag förra veckan jobbade jag faktiskt bara 50% och hade vikarie på onsdag f.m. Vikarien skulle vakta två klasser som skrev prov. Det ledde till att jag satt kvar till kl.18 dagen innan och gjorde provet, kopierade upp provet, såg till att ljudfilerna låg på gästkontot på datorn i klassrummet och skrev en instruktion till vikarien... Sen var jag helt slut. Jag var hemma halva dagen efter så det var ju bra... men jag hade nog varit mer utvilad om jag själv hade vaktat mitt prov.

I torsdags eftermiddag pratade jag med min läkare som sjukskrev mig 100% från måndag. Phu! Det känns inte bra, men det känns rätt. Det kan ju aldrig kännas bra att bli sjukskriven ...man vill ju fungera liksom!

Nu är det söndag eftermiddag och vi har haft en fartfylld helg med farmor och faster Stina på besök. I går städade jag nästan hela huset på f.m. medan Mårten var iväg och spelade innebandymatch. På eftermiddagen var det Folkes tur. Det var innebandycup i Silverdalshallen och vi åkte dit allihop och tittade och hejade. I dag är vi nyss hemkomna från Sollentuna Sim- och Sporthall där Ester haft Funky Kidz-avslutning inför en fullsatt läktare i sporthallen.

Phu! Trots att jag inte gjort mer än följt med och tittat på så känner jag att krafterna är på upphällningen. Återhämtning och påfyllning av energireserverna är vad som ska - och måste - prioriteras de närmaste veckorna. Men hur det ska ske återstår att se. Jag är ordinerad promenader under dagtid (för att exponera mig för dagsljus) men sedan gäller det väl att mest ägna mig sånt jag tycker om...

Att blogga är en sån sak... så jag återkommer säkert ganska snart. Att jag inte har bloggat sedan i juli borde  jag kanske ha kunnat identifiera som ett tecken att jag haft för mycket att göra på jobbet... (note to self).

Folke på avbytarbänken

Folke in action

Innebandy-Folke

Esters Funky Kidz-grupp

 

Emma till vänster och Ester till höger

Emma och Ester hälsar på Funky