fredag 29 november 2013

Påfyllning!

Efter middagen idag så åkte jag hem till en kollega som hade en liten "bjudning" det var väldigt trevligt och en chans till stimulans för mig. Vi var inte så många vilket jag tycker var bra då kunde alla delta i samma samtal. När man är fler än fem-sex stycken brukar det blir flera parallella samtal. Givetvis cirkulerade de flesta samtalen kring vår arbetsplats och människorna där, men vi avhandlade också tonårsbarn, blommor och bin, husdjur, kläder och annat.

Morgondagen tänker jag ägna åt att adventspimpa huset!

Grädde på moset...

Idag på förmiddagen åkte jag och Ester till mitt jobb för att titta på samlingen i teatern. Det var nämligen Sara Sangfelt som var med i Idol2013 som uppträdde på skolan.

Ester tyckte att det var jättespännande och hade ritat en fin teckning till Sara som hon fick efter uppträdandet. Ester och jag gick upp på scenen och lämnade Esters kuvert. Även Sarah Mathisen kom och sjöng en låt - så det blev två idol-Saror i en smäll för oss.

Efter samlingen gick vi över till Täby Centrum och åt lunch på Burger King och kollade sedan in Hamley's - den nya leksaksaffären. Ester fick många idéer till sin önskelista...
Ester och Sara
Sarah & Sara och Ester
Även om det inte blev någon promenad idag så har jag i alla fall varit utanför hemmet en bra stund och sett lite dagsljus. Jag satt med Ester och större delen av skolan i en mörk och nedsläckt aula i 45 minuter och bjöds på en musikupplevelse på hög nivå som fyllde på både min själ och mitt sinne. 

Sara sjunger fantastiskt och bandet spelade oerhört tight tillsammans med henne. En härlig fredagsförmiddagsupplevelse för mig och Ester. Som grädde på moset fick jag också lite tid att umgås med min härliga unge. Det har mest blivit gnat och tjat den senaste tiden så det var skönt att fylla på pluskontot även på den fronten.

torsdag 28 november 2013

Icke-inlägg

Jag har lust att skriva ett inlägg om min arbetsplats men gör inte det...

Mmmmm... Aaaaaa... T-t-t-t-t...

Mmmmaaaaaat-t-t-t-v-v-v-vrrrrrrrrrrrraaaaaaaaaaaak-k-k-k 
MATVRAK

Ester, Folke och Simon sitter framför TVn och bokstaverar.
"Jag visste det!" hojtar Ester glädjestrålande.Visst är det härligt med bokstäver!
 

Kista

Jag gick med beslutsamma steg till Helenelunds Centrum för att få en väska lagad av skräddaren där, men han hade lunchstängt 13:30-14:00 och när jag kom dit var klockan 13:35... jag kände inte för att vänta utan traskade vidare mot Kista Centrum istället. Där fanns det också en skräddare/skomakare/kemtvätt/nyckel som snabbt sydde fast mitt axelband igen.

Jag passade på att gå en sväng i Kista C och inhandlade en julklapp till Folke och lite ljusslingor på ÖoB och Clas Olsson. När jag gick tillbaka hemåt hade det redan börjat skymma och eftersom jag gick förbi Eriksbergsskolan passade jag på att hämta Folke och Simon på vägen hem. De sprang och hoppsade hela vägen mellan skolan och Fågelsången, där vi hämtade Ester. Vilken energi!

Ester har hoppat in i duschen och killarna spelar Lego-spel på XBoxen. Det börjar bli dags att dra igång med middagen så att vi hinner äta innan Livet i bokstavslandet börjar på Barnkanalen. Det är som ett nyproducerat Fem myror är fler än fyra elefanter.
ABC-program med sketcher om bokstäver och ord för alla som är på väg att knäcka läskoden, och för dem som precis har knäckt den. Sketcherna bygger på pedagogiska moment och är fulla av humor, lekfullhet, kunskap och musik. Vi lär oss allt från att känna igen en viss bokstav och förstå hur den låter, till att kunna känna igen och skapa rim. I serien möter vi de självsäkra men inte särskilt skickliga ordläkarna som opererar trasiga ord. Här finns också Dick och Doris som arbetar i Bokstavsbutiken. I Ordförrådet lånar Bobby och Epa ut ord till krävande kunder, och på polisstationen letar man efter rim som är på rymmen. Samtidigt sliter showartisterna på Bokstavsteatern för att få ihop den stora sång- och dansfinalen om bokstäver som avslutar varje avsnitt. Välkommen att ta del av livet i landet där bokstäver betyder allt!
När jag gick mot Kista vid halv-två tiden lös solen så vackert på Kista Victoria Tower och när jag gick tillbaka i skymningen kom ljuset inifrån tornet istället. Jag hade gärna haft stora kameran med mig istället för bara mobilen.
 


Stimulans...

När jag gick från psykologen idag så ringde en kollega och berättade att hon också är sjukskriven 100%, fram till jul. Hon har också gått och dragit på det i flera veckor, egentligen ända sedan skolstarten, men kämpat på och tagit sitt ansvar - med sig själv i potten.

Jag ska strax gå ut och gå i blåsten, det viner utanför fönstren och de torra löven far runt, runt i dans ute på altanen, men innan dess ska jag skriva några reflektioner från dagens möte.

När man utsätts för en massa stress, stressorer av olika slag, så leder det ju till energiförlust. Man tappar ork vilket leder till att man försöker spara på den lilla energi man har genom att göra mindre. Till exempel kanske man träffar vänner mer sällan, tränar mer sällan, läser mer sällan, går på bio mer sällan och skrattar mindre ofta. Istället börjar man göra annat mer ofta: man blir sittande håglös och kan inte ta sig för med saker eller lägger sig i soffan och kommer inte därifrån vilket leder till att man klandrar sig själv för just detta. Eller så börjar man ägna sig åt självömkan, man tycker synd om sig själv och blir ett offer för situationen. Man bryr sig mindre om vad man äter och äter skräpmat eller tröstäter och man tackar nej till att träffa vänner eller gå på bio eller ta en fika - för man orkar inte.

Denna negativa spiral leder till ännu mer energiförlust och depression och för att bryta ett sådant här beteende måste man gå emot kroppens signaler om att man inte orkar för att sakta kunna bygga på energireserverna igen.  Att håglöst självömka sig i form funkar inte, istället måste man uppbåda lite krafter för att ge sig själv en chans till stimulans. Man måste orka träffa den där vännen, läsa den där boken, se den där filmen, hitta tillfällen att njuta av och skratta åt. Varje litet pytte-tillfälle som kroppen får positiv stimulans bygger sakta på orken och fyller på med lite energi i taget.

Jag försöker göra något varje dag förutom den obligatoriska promenaden.
  • I måndags - som ju var en skitdag - så blev det inte så mycket, men istället för att bara deppa ihop la jag mig ju och läste i alla fall... och började blogga igen.
  • I tisdags var jag med Folke och Ester på TaeKwonDo-träningen på eftermiddagen och satt med inne i salen och tittade på och fotade lite.
  • I onsdags, dvs igår, var det Drop-In-fika på skolan (och så betade jag av en punkt på min ToDo-lista också, att handla mat).
  • I dag räknar jag mitt möte hos psykologen som dagens aktivitet och nu ska jag gå ut en sväng.
Kanske behöver jag synliggöra detta för mig genom att reflektera kring det här i bloggen...

Läxa till nästa gång jag går till psykologen är att kartlägga vad det är jag gör mindre av/mer sällan nu än för ett par år sedan så att jag kan börja fylla på mina energireserver.
jag måste "få till" de röda pilarna och fylla på istället för att laka ur energiförråden

Åååhhh...

Trots att det var en bra dag igår så blev det nog lite för mycket aktiviteter. Jag var helt slut på kvällen när Tindra gått hem. Jag la mig tidigt och vi sov alla länge i morse, nästan så länge att Folke kom för sent till skolan...

Det är svårt att vara sjukskriven och kunna varva ner och vila och fylla på reserverna när man vet att man ska tillbaka till samma verksamhet - där allting kommer att se likadant ut - trots att jag varit borta och en vikarie varit där i mitt ställe. Jag är ju fortfarande den person som är ansvarig för mina grupper och eleverna i dem. Jag är ju fortfarande den person som är ansvarig för att mina elever har lärt sig så mycket som möjligt när kurserna är slut och jag ska sätta betyg på dem då. Men... om de inte har lärt sig något eller inte kommit vidare under tiden de haft vikarie. Hur ska jag förhålla mig till det?

Nu ska jag åka och träffa psykologen på företagshälsovården och förhoppningsvis få lite reda i mina tankar...

onsdag 27 november 2013

Kväll

Nu är det kväll och barnen ligger till sängs. Ester tittar på Charlie och Lola på min IPad och Folke spelar ZCooly - en skolapp med matte i fokus - på Mårtens IPad. Snart är det dags att sova...

Det var trevligt att fika på skolan och se vad Folke har samlat på sig i sin låda och byta några ord med de andra föräldrarna. Efteråt följde Folke med hem till Simon och Isak en stund och vi fick med oss Tindra hit, som ville leka med Ester. Maten blev lagad, äten och undanplockad och Tindra blev hämtad.

Charlie & Lola
ZCooly-affären




Beting

Idag gick jag min promenad på förmiddagen, tillsammans med min goda vän Emma. Vi var ute drygt en timme och sedan fick hon lite lunch här. Det var bra med promenad på förmiddagen för då såsade jag inte bara bort den... Det är mycket varmare idag än igår, flera plusgrader och tydlig ska det bli varmare till helgen. Så det blir en varm första advent.

Mårten och ungarna kom iväg strax efter åtta i morse och då gick jag och la mig igen och läste lite och sov lite. Eftersom jag ätit frukost redan så var det bara att klä på mig och gå när det var dags för promenaden vid tio

Sedan Emma gått härifrån har jag beställt en familjeväggalmanacka för nästa år, skrivit handlarlista och varit på ICA Maxi och handlat. Jag har även varit i kontakt med VC och övertygat dem om att de ska skicka mitt sjukintyg till mig på posten så att jag slipper att åka till Väsby och hämta det.

Strax ska jag hämta Ester och Isak på dagis och möta upp Petra på Eriksbergsskolan där Folke och Simon och de andra i förskoleklasserna har drop-in fika med hembakade (skolbakade) pepparkakor och bullar för en billig penning.

Har dock ett beting kvar innan jag drar (förutom att packa upp matkassarna) och det är att plocka ur och i  diskmaskinen. Det ska jag nog klara av...

tisdag 26 november 2013

Bättre till mods!

Efter en långpromenad med pappa i den kyliga höstsolen och lite kaffe på det så känner jag mig mycket bättre till mods än i förmiddags. Vi var ute och gick i en och en halv timme och om jag inte hade haft tights under jeansen hade jag nog frusit.

Nu har det börjat skymma, solen färgar himlen svagt orange-rosa och både träden, studsmatteställningen och grannhusen bildar svarta silhuetter utanför fönstret.

Om en timme börjar barnens TaeKwonDo-träning så nu ska jag packa deras träningskläder, fixa lite mellis och åka och hämta dem.

Skitdag!

Förmiddagen har gått... jag har läst Jan Mårtensson och sovit om vartannat. Nu får det bli lite lunch och sedan mitt enda måste - promenaden. Idag blir pappa mitt promenadsällskap.

Himlen är svagt ljusblå och solen skiner, men är väl strax på väg ner någonstans bakom mamma och pappas hus. Skuggorna är långa men det är fortfarande ljust. Bakom pannbenet molar lite huvudvärk. Jag hoppas att lite lunch och frisk luft kan råda bot på det. I övrigt är det en skitdag idag!

Osalig ande

Ååh... hur kan man vara såhär trött hela tiden? Och grinig... Bläh!

Hur gör man för att "fylla på" när man känner sig som en osalig ande? Jag bara lufsar runt här hemma och har inte ro till någonting. Läsa? Zappa på TVn? Se en film? Sova? Tröstäta? Blogga...

På tisdag åker jag i alla fall till Göteborg och hälsar på min moster Britt-Marie. Hon och Olle har flyttat till ett nytt hus och är ju pensionärer - så de är hemma. Kanske har min kusin och hennes familj tid att ses också någon kväll? Vi får se. Jag åker med X2000 på tisdag kväll.

måndag 25 november 2013

Måndag

Klockan är 12:41 och halva måndagen har gått, det är och har varit en lugn dag men ändå är jag suckig - jag måste dra djupa andetag för att känna att jag ska få luft. Det är som om lungorna har krympt lite eller som om kroppen vill gäspa och släppa in luft men att svalget, eller snarare bröstkorgen förresten, håller emot...
...ett typiskt stressymptom för mig...

Vi hade en långsam morgon med lite sovmorgon och lite morgon-TV för barnen innan jag och farmor Ingrid lämnade Ester på förskolan och Folke på skolan vid halv nio-tiden. Faster Stina kunde vi inte övertala att stiga upp och följa med - det får bli en annan gång.

Nu har svärmor och Stina åkt tillbaka till Linköping och jag är ensam med min suckighet, solen som skiner in genom fönstren och den skenbara tystnaden: tåget går, bilar passerar, kylskåpet surrar, klockan tickar, tvättmaskinen snurrar, en vattendroppe släpper från kranen med långa ojämna mellanrum... och tangenterna på datorn klippetikloppar när jag skriver.

Snart kommer Emma. Vi ska ta en promenad tillsammans och lapa så mycket dagsljus vi bara kan. Det är mitt enda måste idag... och så borde jag åka förbi vårdcentralen och hämta mitt sjukintyg som ligger i receptionen och väntar, men det kan nog vänta till en annan dag, kanske... och så behöver Folke vintervarma skor också. Han kan inte ha bara sina jympadojjor längre, nu verkar ju kylan komma smygande. Det kan nog inte vänta.

söndag 24 november 2013

Återseende...

Efter lång, lång bloggfrånvaro så ska jag återuppliva min blogg. Äntligen! Sommaren kom och gick och sedan började läsåret med full fart... och nu drygt halvvägs in på terminen är jag sjukskriven några veckor för akut stressreaktion.

När jag kände att jag inte kunde komma ner i varv fick jag snabb hjälp från jobbet och fick komma till Företagshälsovården och träffade sedan läkaren på min vårdcentral. Hon föreslog 100% sjukskrivning redan förr-förra veckan men jag tyckte att 50% nog skulle bli bra. Vad jag inte förstod då var att jag tänkte mer på mina elever och min arbetsplats än mig själv när jag tyckte att 50% var OK.

Men, det är svårt att få till det... man måste ju hitta en vikarie och det måste ju funka sedan när jag kommer tillbaka också. Om eleverna tar chansen och "lökar" medan de har vikarie och inte har kommit någon vart när jag kommer tillbaka så blir det ju bara ny stress. Då måste vi ju ta igen de veckorna efteråt.

Nästan en hel vecka gick innan jag fick ordning på vilka kurser jag skulle släppa och inte förrän jag hade stött och blött syftet med min "ledighet" med psykologen på företagshälsovården klickade det för mig. Sjukskrivningen är ju till för att jag ska få tid att återhämta mig och komma ner i varv för att orka kunna komma tillbaka. Då kan jag ju inte släppa de grupper som passar skolan bäst utan måste ju släppa de som ger mig "bäst effekt" av sjukskrivningen.

Trots denna insikt och t o m några justeringar i mitt (och därmed även klassens och några kollegors) schema för att mina dagar som 50% sjukskriven skulle vara välbalanserade så kändes det inte bra. Det blev varken hackat eller malet. Eftersom jag fortfarande var kvar på jobbet och såg ut som vanligt och såg ut att fungera bra så fastnade jag i att jag fortfarande hade ansvar över mina klasser. En dag förra veckan jobbade jag faktiskt bara 50% och hade vikarie på onsdag f.m. Vikarien skulle vakta två klasser som skrev prov. Det ledde till att jag satt kvar till kl.18 dagen innan och gjorde provet, kopierade upp provet, såg till att ljudfilerna låg på gästkontot på datorn i klassrummet och skrev en instruktion till vikarien... Sen var jag helt slut. Jag var hemma halva dagen efter så det var ju bra... men jag hade nog varit mer utvilad om jag själv hade vaktat mitt prov.

I torsdags eftermiddag pratade jag med min läkare som sjukskrev mig 100% från måndag. Phu! Det känns inte bra, men det känns rätt. Det kan ju aldrig kännas bra att bli sjukskriven ...man vill ju fungera liksom!

Nu är det söndag eftermiddag och vi har haft en fartfylld helg med farmor och faster Stina på besök. I går städade jag nästan hela huset på f.m. medan Mårten var iväg och spelade innebandymatch. På eftermiddagen var det Folkes tur. Det var innebandycup i Silverdalshallen och vi åkte dit allihop och tittade och hejade. I dag är vi nyss hemkomna från Sollentuna Sim- och Sporthall där Ester haft Funky Kidz-avslutning inför en fullsatt läktare i sporthallen.

Phu! Trots att jag inte gjort mer än följt med och tittat på så känner jag att krafterna är på upphällningen. Återhämtning och påfyllning av energireserverna är vad som ska - och måste - prioriteras de närmaste veckorna. Men hur det ska ske återstår att se. Jag är ordinerad promenader under dagtid (för att exponera mig för dagsljus) men sedan gäller det väl att mest ägna mig sånt jag tycker om...

Att blogga är en sån sak... så jag återkommer säkert ganska snart. Att jag inte har bloggat sedan i juli borde  jag kanske ha kunnat identifiera som ett tecken att jag haft för mycket att göra på jobbet... (note to self).

Folke på avbytarbänken

Folke in action

Innebandy-Folke

Esters Funky Kidz-grupp
 
Emma till vänster och Ester till höger
Emma och Ester hälsar på Funky

Kanske vill du läsa något av dessa inlägg också?

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...