Stimulans...

När jag gick från psykologen idag så ringde en kollega och berättade att hon också är sjukskriven 100%, fram till jul. Hon har också gått och dragit på det i flera veckor, egentligen ända sedan skolstarten, men kämpat på och tagit sitt ansvar - med sig själv i potten.

Jag ska strax gå ut och gå i blåsten, det viner utanför fönstren och de torra löven far runt, runt i dans ute på altanen, men innan dess ska jag skriva några reflektioner från dagens möte.

När man utsätts för en massa stress, stressorer av olika slag, så leder det ju till energiförlust. Man tappar ork vilket leder till att man försöker spara på den lilla energi man har genom att göra mindre. Till exempel kanske man träffar vänner mer sällan, tränar mer sällan, läser mer sällan, går på bio mer sällan och skrattar mindre ofta. Istället börjar man göra annat mer ofta: man blir sittande håglös och kan inte ta sig för med saker eller lägger sig i soffan och kommer inte därifrån vilket leder till att man klandrar sig själv för just detta. Eller så börjar man ägna sig åt självömkan, man tycker synd om sig själv och blir ett offer för situationen. Man bryr sig mindre om vad man äter och äter skräpmat eller tröstäter och man tackar nej till att träffa vänner eller gå på bio eller ta en fika - för man orkar inte.

Denna negativa spiral leder till ännu mer energiförlust och depression och för att bryta ett sådant här beteende måste man gå emot kroppens signaler om att man inte orkar för att sakta kunna bygga på energireserverna igen.  Att håglöst självömka sig i form funkar inte, istället måste man uppbåda lite krafter för att ge sig själv en chans till stimulans. Man måste orka träffa den där vännen, läsa den där boken, se den där filmen, hitta tillfällen att njuta av och skratta åt. Varje litet pytte-tillfälle som kroppen får positiv stimulans bygger sakta på orken och fyller på med lite energi i taget.

Jag försöker göra något varje dag förutom den obligatoriska promenaden.

• I måndags - som ju var en skitdag - så blev det inte så mycket, men istället för att bara deppa ihop la jag mig ju och läste i alla fall... och började blogga igen.
• I tisdags var jag med Folke och Ester på TaeKwonDo-träningen på eftermiddagen och satt med inne i salen och tittade på och fotade lite.
• I onsdags, dvs igår, var det Drop-In-fika på skolan (och så betade jag av en punkt på min ToDo-lista också, att handla mat).
• I dag räknar jag mitt möte hos psykologen som dagens aktivitet och nu ska jag gå ut en sväng.

Kanske behöver jag synliggöra detta för mig genom att reflektera kring det här i bloggen...

Läxa till nästa gång jag går till psykologen är att kartlägga vad det är jag gör mindre av/mer sällan nu än för ett par år sedan så att jag kan börja fylla på mina energireserver.

jag måste "få till" de röda pilarna och fylla på istället för att laka ur energiförråden