Vad skulle jag ha gjort utan släkten?
Nu har Ester hunnit bli fem dagar gammal och igår var vi på återbesök på KS, tog PKU-test och gjorde hörselprov. Det var även Esters första utflykt utanför hemmet sedan hon kom hem i söndags. Allt var OK.
När vi kom hem från KS hade farmor Ingrid kommit från Linköping med presenter och med mat. Jag var vrålhungrig och det var härligt att få lagad mat serverad. På eftermiddagen åkte vi till dagis alla tre och hämtade Folke. Ester fick sitta kvar ute i vagnen medan vi gick in. Vi
lyckades komma precis när det var dags för mellis, så Folke fick äta sina mackor innan vi åkte hem igen. Det var kul att få vara med litegrann och se lite av Folkes vardag på dagis.
Folke sken upp när vi kom in till dagis och han fick syn på mig, när han sedan fick se farmor komma bakom mig blev han så glad att
han både skrattade och hoppade i stolen. Snacka om lycka! Farmor blev nog också lycklig över att framkalla en sådan reaktion. Väl hemma så lekte de två hela eftermiddagen tillsammans, de läste en massa böcker, spelade hockeyfotbolls-bandy, red på gunghästen, byggde med klossar, tittade på Bolibompa och en massa annat. När Mårten kom hem vad sju var Folke helt slut, han var rätt arg när han skulle ner i sängen, men tystnade väldigt fort när tröttheten tog ut sin rätt.
I tisdags eftermiddag kom morbror Johan hit på eftermiddagen och passade Ester medan jag
åkte och hämtade Folke på dagis. Senare på kvällen kom moster Maria också och när Mårten kom hem så åt vi Johans köttfärssås och spaghetti tillsammans. Folke och Johan lekte tillsammans hela eftermiddagen medan jag mest satt med igel-Ester vid bröstet.
I måndags fick mormor & morfar rycka in och hämta Folke på
dagis så att jag skulle slippa åka dit med Ester redan första dagen hemma. Morfar Björn och lilla Ester passade på att bekanta sig på kökssoffan på eftermiddagen. Mamma hade med sig en gryta som vi åt på kvällen - så hittills den här veckan har vi blivit både födda med färdilagad mat och bortskämda med lekkamrater till Folke varenda dag. Det tackar vi för! Det har betytt otroligt mycket!
Förlossningsberättelsen
Nu ska vi se om jag kan rekapitulera förlossningen litegrann och lite mer utförligt.
Folke vaknade tidigt i lördags och vi tog över honom i vår säng, men försökte få honom att sova lite till. När jag gick på toa så tog han det som ett tecken på att det var dags att gå upp så då var det kört. Han gick och hämtade sin favoritbok "
Sinbad sjöfararen och rövarfåglarna" som vi läste i sängen. De var i samma veva som jag kände att det började sippra lite mellan benen, när jag kom in på toa var trosorna genomblöta och det rann efter ena benet på mig. Jag gick tillbaka in i sovrummet och sa till Mårten att jag trodde att fostervattnet höll på att gå. Jaha, sa han, hinner jag ta en snabbdusch...
Medan Mårten duschade fixade jag frukost till Folke och ringde till KS. Klockan var då kanske kvart i sju. På KS sa barnmorskan som svarade att de var fullbelagda men att jag kunde ringa tillbaka om två timmar - eller när jag fick värkar. Vi la på och jag ringde till mamma och pappa, samt doulan Katarina också och förvarnade om att något var på gång.
Folke åt sin macka och jag gjorde några mackor till mig också när jag kände att jag fick värkar. De kom regelbundet och med 3-5 minuters mellanrum. Så vid tjugo över sju ringde jag tillbaka till KS och sa att jag hade fått värkar, att de var ganska täta och regelbundna. Barnmorskan jag pratade med konstaterade att hon inte ville skicka mig till Eskilstuna utan lovade att göra plats för mig på KS och sa att jag skulle komma in.
Mårten och jag packade ihop våra och Folkes grejer, jag smällde i mig mina mackor och ringde till doulan Katarina och mina föräldrar sa att vi var på väg. Värkarna var ganska starka nu så mitt i plockandet och packandet så fick jag stanna upp och andas mig igenom värkarna när de kom.
Vi lämnade Folke hos sin mormor & morfar och åkte till KS med raketfart. Mårten passade på att se vad Saaben gick för på motorvägen - det var ju ett sånt tillfälle när man "får" åka fort och det kunde han ju inte låta bli att ta tillvara...
Vi kom fram till KS strax före åtta och jag fick en ganska kraftig värk ute på parkeringen som vi fick vänta ut innan vi kunde gå in. Medan vi stod i receptionen och väntade på att bli inskrivna kom doulan Katarina. Vilken tajming! De två barnmorskorna som satt vid inskrivningen satt båda upptagna i telefon och det märktes att det var högt tryck på förlossningen den här morgonen.
Vi blev anvisade ett inskrivningsrum och mina värkar kom tätare vid det här laget, kanske varannan minut och de började göra riktigt ont. Barnmorskan bad mig att lämna urinprov så emellan två värkar gick jag på toa - det urinprovet stodfortfarande kvar på handfatet när allt var klart, det hanns inte med... Jag stödde mig på Mårten och vi profylaxandades genom värkarna men jag kunde inte riktigt slappna av så Katarina gick ut för att se om hon kunde hitta en gå-stol till mig att stödja mig på. Hon fick tag i en som hon kom tillbaka med och sa att det var mer eller mindre kaos där ute i korridoren, mycket aktivitet. Inne på vårt lilla tråkiga rum var det dock rättså lugnt och när jag kunde hänga på gåstolen var det lättare att slappna av så att smärtan inte kändes så intensiv. Mårten stod vid mitt huvud hela tiden och andades med mig och Katarina gav mig skön massage i ryggslutet som hjälpte mig att slappna av när det gjorde som ondast.
Efter en kvart-tjugo minuter kom den barnmorska som skulle
vara vår, Hanna, och bad mig lägga mig på sängen så hon kunde undersöka mig och sätta en CTG-mätare på magen. Jag fick lustgas också och det var en befrielse - i alla fall till tredje- fjärde värken när den började verka. Lite senare kom Hanna tillbaka och ville sätta en skalpelektrod på bäbisens huvud då gick resten av vattnet och jag fick av mig mina kläder och en fin sjukhusskjorta istället. Hanna konstaterade att jag var 10 cm öppen. Nu var värkarna inte att leka med... Mårten och Katarina stöttade mig hela tiden och berättade hur duktig jag var - jag tyckte själv att jag var väldigt duktig också!! Katarina hjälpte även till med att ta en massa
bilder. Klockan var nu kvart i nio, och ungefär en halvtimme senare kom krystvärkarna.
Jag frågade om det gick bra att pressa på lite och det gjorde det, men jag försökte ändå att ta det ganska lugnt. Efter några få krystvärkar kom bäbisens huvud ut och satt så tills nästa krystvärk kom och då kunde jag krysta ut henne - den lilla flickan med enormt mycket fosterfett på kroppen. Hon var helt vit. Klockan hade nu hunnit bli 09:22 och vår dotter var född! Hon vägde 3380 gram och var 50 cm lång.
Mårten klipper navelsträngen och Ester är sin alldeles egna lilla individ. En liten, liten perfekt människa. Helt makalöst!
Moderkakan med fosterhinnor och navelsträng kommer ut efter ett litet tag och jag blir sydd några få stygn med lite spray och lite lustgas som bedövning bara. Fosterhinnorna är nästan hela så Hanna håller upp den som en ballong så vi kan se vart Ester har bott i närapå nio månader. Coolt! Under tiden ligger vår dotter på mitt bröst och bara är. Så småningom börjar hon hugga och leta lite efter bröstet så hon får snutta lite. Jag får fyra värktabletter mot eftervärkarna och sedan är vi bara. Katarina, som tycker att hon har gjort sitt, lämnar oss och åker hem och vi får veta att det tyvärr inte finns något familjerum ledigt på Lilla Enheten (BB) så jag kommer att få dela rum med någon och Mårten får åka hem inatt. Det känns lite tråkigt men är det så så är det, det känns ändå OK.
Åh, så fick vi in BRICKAN också... goda mackor! Det var gott att få lite ny energi efter det dagsverket, och det var ju ganska många timmar sedan vi åt frukost.
Efter ett tag kommer Hanna tillbaka och säger att vi kan få ett familjerum om vi orkar vänta ett par timmar. Så vi blir kvar på vårt inskrivningsrum nästan till klockan tre på eftermiddagen, det var ganska tråkigt att bara sitta där och vänta - även om jag lyckades slumra till en stund och ju hade världens sötaste lilla tjej att titta på under tiden. Tillslut blev vi i alla fall hämtade av samma undersköterska som vi träffade när Folke föddes för ett och ett halvt år sedan - det var roligt. Vi installerar oss i vårt rum och sen hände det inte så mycket mer. Mårten gick iväg och köpte lite mat till sig samt hämtade mat till mig, sen tittade vi på en film på datorn. Senare på kvällen kom Malin och Marcus med McDonalds till Mårten. Vi träffade dem utanför dörren till Lilla Enheten, Malin och Marcus blev därmed Esters första besökare!
Jag sov nästan ingenting den första natten (inte andra heller för den delen). Ester var som en liten igel på mig och snuttade och snuttade. Bröstvårtorna var riktigt ömma, men hon verkade i alla fall ta ett ganska bra sugtag på bröstet - så det var ju bra.
Dagen därpå kom barnläkaren och gjorde sin babykoll. Allt var
perfekt! (fattas bara annat...) och lite senare kom en barnmorska och undrade hur vi ville ha det, om vi var sugna på att åka hem eller om vi ville stanna till senare på dagen. Vi kände oss vid det laget ganska klara med BB och bestämde oss för att duscha lite, bada Ester och sedan packa ihop och åka. Så strax innan tolv lämnade vi Lilla Enheten och förlossningen på KS bakom oss och åkte till Folke.
Folke, som var lyckligt ovetande om att han blivit storebror dagen innan, hade haft det jättebra hos
mormor & morfar och sken upp och pekade på Ester och sa "bäbisch" när han fick se henne. Men där slutade intresset, sen skulle pappa och mormor läsa bok för honom...
Vi var kvar hos mamma och pappa och fick söndagmiddag tillsammans med Johan och Maria och landade inte hemma i Väsby förrän vid femtiden på eftermiddagen. Välkommen hem lillasyster Ester!!
