dagsform?

Jag har inte känt mig riktigt bra på senaste tiden.
Stressad, trött och nedstämd.

Jag fick en riktig tankeställare förra helgen när vi åkte till Linköping, för i bilen på vägen dit kände jag mig så glad och upprymd. Kontrasten mot mitt "vanliga" sinnestillstånd var enorm. När vi var hemma igen på söndagen så blev jag varse hur nedstämd jag hade varit innan och fortfarande var. Detta fick mig att börja fundera och släppa fram mina känslor och jag kunde känna igen mig i hur jag kände och reagerade jämfört med när jag 2001 var sjukskriven pga stress.

Trots att jag identifierade dessa känslor, var (och är) det svårt att ta dem på allvar (det är ju stressigt för alla, snart är det ju Sportlov, jag har väl planerat dåligt, det är väl bara att ta itu med högarna, är man småbarnsförälder så ÄR det tufft att jobba heltid, "get a grip"...) Det var en kollega till mig (som själv har erfarenhet av att vara utbränd) som tog tag i mig och sa åt mig på skarpen att ta itu med detta. Ju förr desto bättre. Hon har ju helt rätt, men det var mer för hennes skull - att jag skulle kunna säga till henne att jag hade bokat en läkartid - än för min egen skull som jag bokade tid hos husläkaren på vårdcentralen.

Jag var där igår. Vilken lättnad. Hon tog mig på allvar och ser allvarligt på situationen. Så här ska det inte vara. Den preliminära diagnosen är måttlig depression, på måndag ska jag ner och ta prover (för att kolla blodvärden m.m.) och sen på tisdag så får jag min "dom".

Återkommer.