Hon kan inte vara stilla en sekund, särskilt inte när det börjar bli kväll och dags att varva ner för att sova. Hon står upp och håller sig i bordet, knäar så hon nästan sätter sig och så upp igen - värre än värsta intensivpass. Hon ålar och kryper och det bara bubblar ljud ur henne också - eller så skriker hon för att det är så roligt att se mamma och pappas reaktion. Hon skriker sådär högt och tjejigt som bara små duracellkaniner kan.
Men åh så söt hon är när hon sover...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar