Älskade Kristina ♥

För några veckor sedan gick min vän och kollega bort i cancer. Hon var sjukskriven nästan hela förra läsåret p.g.a. bröstcancer men kom tillbaka till oss på jobbet strax innan sommaren. I augusti, när läsåret satte igång, var hon på plats och skulle ha en kurs i spanska samt jobba med internationaliseringsfrågorna på skolan.

Efter första veckan på jobbet var Kristina trött och fick veta att hon hade en förstorad lever. Det visade sig att den var full av metastaser och Kristina blev inlagd. Ett par veckor senare somnade hon in i närvaro av hela sin familj.

Hon har efterlämnat ett stort tomrum. Det väldigt tyst och lugnt i arbetsrummet bredvid mitt, hon har alltid funnits där...

Kristina visar kartan över Santiago de Compostela

För 14 år sedan fick jag ett telefonsamtal från en otroligt energisk och sprudlande kvinna. Hon undrade om inte jag ville komma och jobba lite på hennes skola. De behövde nån i spanska och jag läste sista året på Lärarhögskolan. Hon sa att hon hade ringt till alla mina kursare men att ingen ville eller kunde och att jag var hennes sista hopp. Jag, som jobbade extra i en godisaffär, tog ju hellre ett extrajobb som lärare och tackade ja efter att Kristina förhört sig om min nivå på spanskan genom att plötsligt byta från svenska till spanska under telefonsamtalet.

Jag är fortfarande kvar på den skolan och har Kristina att tacka för otroligt mycket. Hon var en eldsjäl i dess rätta bemärkelse som brann för eleverna och för internationalisering, den globala världen och mänskliga relationer. Hon har initierat så många projekt på skolan att det är svårt att komma ihåg allt. Vissa saker har blivit institutionaliserade och tas som en självklarhet av oss andra nu, mycket känns som om det alltid funnits där.

De senaste åren har våra utbyten med skolan i Lugo, Galicien, Spanien varit det som varit mest utmärkande i vår relation. Vi har rest dit varje år med en klass, bott ihop, ätit ihop, jobbat ihop, representerat skolan och Sverige ihop, gått på bio, shoppat, skrattat, umgåtts, druckit vin, ätit tapas, träffat Borgmästaren... Sedan har spanjorerna kommit hit och då har jag varit med och hjälpt till med programmet för dem: Vasa-museet, Drottningholm, Sigtuna, Gamla Stan, Stadshuset...

Kristina har hela tiden varit navet i allt detta. Hon har sökt stipendier, hittat på nya projekt, skickat iväg elever till olika delar av världen, bjudit in intressanta människor, gett elever mer tid och mer kraft än de förtjänat men samtidigt också lyckats dra igenom många av dem genom en kurs och sett till så att de fått ett betyg tillslut.


Idag var det begravning i Täby Kyrka. Den var fyllt till brädden av familj, vänner, kollegor och några f.d. elever. På minnesstunden efteråt fick vi lyssna till många fina tal som bara bekräftade allt det jag redan visste om Kristina. Hon hade en förmåga att beröra var och en på ett eget sätt. Alla kände sig utvalda och speciella och bekräftade i hennes närhet, men hon var för den skull inte "snäll och mesig" utan hade mycket bestämda åsikter, en stark vilja, en hett temperament och en förmåga att få sin vilja fram som få.

I nekrologen som publicerades i DN och SvD avslutade vi med att slå fast att Kristina "med vänlig envishet övertygade (...) oss om att världen väntar och med den ett oändligt äventyr"

Jag skulle kunna skriva ett oändligt blogginlägg om denna fantastiska, sprudlande, generösa människa som lämnat ett stort avtryck på mig och mitt liv och min lärargärning, men jag slutar här... ♥