Summan av kardemumman

När vi kom hem i söndags, efter en helg i Linköping, så hade Sture - antagligen för att det inte fanns nån madrass i Folkes säng - kissat i Esters säng. Man blir galen! Som tur var hade jag en extra madrass så att hon ändå kunde sova där. Folke har ju sovit i vår säng sedan förra kissekatt-incidenten och två barn i vår säng är inte idealiskt för nattsömnen...

I går åkte Mårten med barnen till IKEA efter dagis och köpte nya madrasser och påslakan - vi har slängt allt nu. Hela garaget är fullt med nedkissade madrasser och täcken som ska till tippen. Barnen var glada som lärkor när de kom hem, de hade ju fått köttbullar och lingonsylt och pasta "hos 'KEA".

I dag har både Folke och Esters säng varit belamrade med lådor, leksaker och påsar. Allt för att Sture inte ska komma åt att kissa - det funkade. Phu! Och jag har inte hittat nåt annat kisse-ställe heller...

Mårten ringde till veterinären igår också för att höra vad hon hade att säga om vanartiga katter. Hon var väldigt pedagogisk och vänlig, men kontentan av samtalet var att hon inte trodde att han var sjuk och att det är väldigt svårt att göra något åt katter som börjar kissa på möbler. Har de väl börjat så brukar de fortsätta... Så det lutar åt att Sture kommer att få somna in hos veterinären inom en ganska snar framtid. Sorgligt men sant.