Jag förstår att det är hemskt kallt att gå ut och kissa när det är ½ meter snö och närmare tolv minusgrader ute, men är man katt så är man... och det är väl därför det finns en fin kattlåda som kan användas istället. Eller? Har jag missat något.
Sture väckte mig idag vid strax efter sex, eftersom jag är konstant orolig att han ska kissa på fel ställe så gick jag upp med honom. Han ville ha vatten. Sen ville han ha mat. Sen var han mest orolig (antagligen kissnödig). Han gick från dörr till dörr men vände så snart jag öppnade den och han fick känna på kylan.
Jag tömde hans kattlåda (där han hade bajsat - så han VET ju hur den ska användas uppenbarligen) och satte honom där (som en liten påminnelse). Men nej, så jag försökte slänga ut honom med våld men han slet sig ur mitt grepp. Vad kan jag mer göra?
När jag sitter här framför datorn och fördriver tiden (jag vågar ju inte gå och lägga mig igen och riskera att han kissar i soffan eller nåt) så ser jag i ögonvrån att han stannar till på Folkes jättefina, gråa och krulliga fårskinnsfäll som Folke fick av sin farmor när han föddes. Tror ni inte att kattfan kissar mitt på den!
Nu åker katten ut i kylan med huvudet före och jag bär ner fårskinnet i duschen för att se om det går att rädda. Eftersom det är så fett så rinner kisset av... i hela trappen ner. Faaan!! Bra drag av mig att hjälpa honom att sprida sitt kiss i hela huset (det enda positiva är väl möjligtvis att fårskinnet kanske kommer att överleva kissincidenten). Så nu har jag skurat (med köksrengöringsspray och sedan med klorin) hela vägen ner till tvättstugan och hoppas innerligt att jag inte missat någon enda droppe kattkiss på vägen...
Nu är katten Stures dagar räknade.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar