Omodernt eller modernt?

I går eftermiddag hämtade jag Folke och Ester tidigt för att vi skulle baka pepparkakor med mormor. Barnen ville ju helst baka ett pepparkakshus, men varken jag eller mamma kände att vi orkade med det. Istället gjorde vi en massa olika pepparkakor som vi sedan dekorerade med kristyr och chokladlinser i olika färger.

På kvällen åkte jag in till stan och träffade några fd och nuvarande kollegor på Queen's Head på Drottninggatan. Det var trevligt men det tog på krafterna och triggade igång stressen i kroppen. Jag fick tillbaka trycket över bröstet och det har suttit i lite till och från idag också.

Shit!

Idag har också varit en dag full av olika aktiviteter. Efter lämningen i morse åkte jag och hämtade upp Emma som följde med mig till Kista för att lämna in bilen på service. Sedan promenerade vi hem därifrån och fikade lite tillsammans här hemma innan det var dags för mig att åka till doktorn. Det stundande läkarbesöket har säkert också bidragit till mina oroskänslor eftersom jag ju inte kunde vara säker på att hon skulle fortsätta sjukskriva mig. Rent intellektuellt förstod jag att jag inte skulle tvingas tillbaka till jobbet på måndag  - en vecka innan jullovet - men kroppen var inte lika säker... Nu blev jag fortsatt sjukskriven över jul och nyår och ska tillbaka på 50% när skolan börjar igen den 7 januari.

Så... nu ska jag vänja mig vid den tanken och försöka få reda på vad 50% kan tänkas vara... vi har ju detta läsår lämnat det "omoderna" avgränsade och tydliga sättet att definiera våra tjänster baserat på timmar och istället övergått till någon slags odefinierbar schablon vad en 100% tjänst innebär - som dessutom påstås vara mer "rättvis"... (Not!) Detta nya sätt att se på arbetsbördan är jag övertygad om att det spelar en betydande roll i min (och många andras) stressituation, men det andra var ju "omodernt"...

När jag försökte förklara det gamla "omoderna" systemet i relation till det nya för psykologen häromdagen så var hennes enda kommentar att erfarenheten visar att ju tydligare ramar och väl avgränsade arbetsuppgifter man har desto lättare är det att hålla oro, ångest och stressorer i schack. Vårt nya "moderna" system går alltså (som jag och mina kollegor inte bara befarade utan visste av erfarenhet) stick i stäv med beprövad erfarenhet och common sense vad det gäller minskad stress på arbetsplatsen - skolan; som dessutom är i hetluften i media vareviga dag angående inte bara elevernas resultat utan även lärarnas arbetssituation.

Suck!

Nu ska jag, återigen, hämta barnen tidigt och åka med dem tillsammans med Petra, Simon och Isak till IKEA för fika och lek i bollhavet. Lite lyx i vardagen och förhoppningsvis en chans till stimulans för mig.

Städa och sånt skjuter jag på framtiden!